väntan..
Pappa kom hem imorse för att sova nåra timmar..
Han har suttit själv och kollat till farmor hela natten!
Igår va det verkligen det jobbigaste jag sett i hela mitt liv.. Kan knappt prata om det för jag blir så ledsen.
Jag kan knappt minnas hur det såg ut för du va helt förändrad! Man liksom tänkte: är det min farmor?
Innan jag gick in tänkte jag på dig o försökte få in den värsta tanken hur du skulle va men det va mkt värre än va jag trodde. Man märkte direkt att det va allvar!
Går inte o beskriva men du låg där med stängda ögon, öppen mun, nåt slags bandage runt pannan och du var så liten!
Jag önskade nästan att det va jag som låg där istället för dig. Det gjorde så fruktansvärt ont att se dig ligga där och kämpa på för att kunna andas! Du va min farmor men inte bara en farmor, du va liksom som en så nära vän. Visst har du de senaste åren inte alls mått bra och varit sjuk mkt men jag förstod aldrig att man kunde må så dåligt som du gör just nu!
När jag kom in så ville jag skrika nästan för det gjorde så ont men jag visste ju att du kunde höra oss så jag försökte hålla mig. Sen sa pappa att vi kunde prata me farmor för hon hör o vet att vi är där.. då kolla pappa på mig och då kunde jag itne hålla mig! Jag kunde inte få fram ett ord! Jag ville säga att jag älskar dig men jag fick inte fram ett ljud!
Sen hitta vi ett kartonglock du hade skrivit varenda år vi har funnits om våra födelsedagar o massa andra minnen om oss. Tårarna bara rann och jag är jätteförkyld också! Mamma grät och pappas tårar rann också.
Det va så jobbigt att kolla på pappa för man såg att han va så ledsen.. Han är ju egen företagare och måste hålla igång jobbet men nu har han typ för första gången stängt av sin jobbtelefon.
Sen när vi skulle gå kollade jag på dig sen bröt jag ut totalt!
Det kom en sköterska fram o hälsade på mig i korridoren o jag försökte va trevlig tillbaka men när jag öppnade munnen så blev det bara värre! Allting bara rann och jag försökte trycka in allt och tillslut kunde jag inte andas nästan..
Det kanske verkar konstigt att skriva såhär men jag älskar verkligen min farmor jag har alltid haft så bra relation med dig och det finns så många minnen med dig!
Går itne att besrkiva men det var så jobbigt och jag är så ledsen! (fyller år snart också och det kmr bli tomt utan dig, om det inte händer nåt mirakel!).
Han har suttit själv och kollat till farmor hela natten!
Igår va det verkligen det jobbigaste jag sett i hela mitt liv.. Kan knappt prata om det för jag blir så ledsen.
Jag kan knappt minnas hur det såg ut för du va helt förändrad! Man liksom tänkte: är det min farmor?
Innan jag gick in tänkte jag på dig o försökte få in den värsta tanken hur du skulle va men det va mkt värre än va jag trodde. Man märkte direkt att det va allvar!
Går inte o beskriva men du låg där med stängda ögon, öppen mun, nåt slags bandage runt pannan och du var så liten!
Jag önskade nästan att det va jag som låg där istället för dig. Det gjorde så fruktansvärt ont att se dig ligga där och kämpa på för att kunna andas! Du va min farmor men inte bara en farmor, du va liksom som en så nära vän. Visst har du de senaste åren inte alls mått bra och varit sjuk mkt men jag förstod aldrig att man kunde må så dåligt som du gör just nu!
När jag kom in så ville jag skrika nästan för det gjorde så ont men jag visste ju att du kunde höra oss så jag försökte hålla mig. Sen sa pappa att vi kunde prata me farmor för hon hör o vet att vi är där.. då kolla pappa på mig och då kunde jag itne hålla mig! Jag kunde inte få fram ett ord! Jag ville säga att jag älskar dig men jag fick inte fram ett ljud!
Sen hitta vi ett kartonglock du hade skrivit varenda år vi har funnits om våra födelsedagar o massa andra minnen om oss. Tårarna bara rann och jag är jätteförkyld också! Mamma grät och pappas tårar rann också.
Det va så jobbigt att kolla på pappa för man såg att han va så ledsen.. Han är ju egen företagare och måste hålla igång jobbet men nu har han typ för första gången stängt av sin jobbtelefon.
Sen när vi skulle gå kollade jag på dig sen bröt jag ut totalt!
Det kom en sköterska fram o hälsade på mig i korridoren o jag försökte va trevlig tillbaka men när jag öppnade munnen så blev det bara värre! Allting bara rann och jag försökte trycka in allt och tillslut kunde jag inte andas nästan..
Det kanske verkar konstigt att skriva såhär men jag älskar verkligen min farmor jag har alltid haft så bra relation med dig och det finns så många minnen med dig!
Går itne att besrkiva men det var så jobbigt och jag är så ledsen! (fyller år snart också och det kmr bli tomt utan dig, om det inte händer nåt mirakel!).
Kommentarer
Trackback
