amandiies | this ain't just words ● ٠•

Boy, no matter what we go through
You step up I'll step up too
It don't matter what the haters say
As long as you are my boo
And no matter how hard it gets
This love will have no regrets
As long as when we steppin on the dancefloor
It's me and you


Har fastnat i massa musiklyssnande nu på kvällen. Samtidigt har jag funderat på hur jag själv känner att jag skulle kunna leva för musiken.  Visst har jag mått dåligt av den. Eller inte av musiken utan av mig själv och mina dumma tankar att jag inte kan. Vet inte varför men sen 2 år tillbaks har jag tänkt i mitt huvud att jag inte kan och då kan man ju inte tillslut. Folk har sagt till mig att jag kan syssla med detta om jag vill. Klart jag VILL! Det är allt jag vill! Men jag har mina dumma tankar som går runt i huvudet på mig och jag blir så trött på mig själv när jag sätter på locket hela tiden.
Jag har haft så sjukt mkt musik inom mig som jag måste få ut men jag har hållt tillbaka den. 
Vet inte hur jag ska förklara för er som kanske just känner musik men ni fattar väll känslan när man måste uttrycka sig på ett sätt för att kunna må bra? 
Tänk att få kunna hålla på me musik hela dagarna och sen drömma om det på natten.
Jag känner precis som min vän Ida. Hungern mättas av musiken för jag får all min näring därifrån.
Jag måste ge allt och visa var jag egentligen är. Det är skitsvårt i min situation men jag måste skärpa till mig och sluta tänka på vad jag gör.  
För det handlar inte om att tänka. Det handlar om att känna.

Nu ska jag flumma vidare, sen gå och lägga mig och drömma.