Aldrig nöjd.
Jag vill egenltigen inte gå in på det jag mått dåligt över men jag kan iallfall gå in på en sak som gör mig deppig just nu!
Först och främst måste jag säga att vi alla är olika och vi blir lyckliga för olika saker!
Jag är en sån tjej som har stora ambitioner. Jag vill inte leva bekvämt, utan vill köra på spontant och göra sådant som kanske är lite för farligt för mig!
Jag vill inte ha det typiska "svenssonlivet" där man har ett jobb man går till i veckodagarna 8 timmar, leva på helgerna och resa charter. Det är ju helt normalt att man vill ha det. För ett sånt liv kan man ju uppskatta!
Men jag är så jävla onormal så jag har andra ambitioner i livet. Men grejjen är att det ändå blir så lätt att man tappar sin egna stolthet och går med på att ta det där bekväma ändå.
Nu kanske folk tycker att jag är lite knäpp med tanke på att jag inte ens är 20 år. Men grejjen är att jag tycker att jag är jättegammal nu!
För att nå det jag vill i livet så måste jag börja nu! Varför börja efter 30? Jag vill inte lämna min stolthet. Jag vill leva mitt egna liv. Jag vill bara köra på. Jag vill inte ha barn. Inte just nu iaf. Kanske om 10 år!
Och varför ska jag inte då bara köra min grej och utnyttja tiden till det?
Jag vill inte sitta nu om 10 år på samma ställe.
Jag strävar efter ett roligt liv. Men man kan få det på 2 sätt:
-Antingen vara bekväm och uppskatta allt som är.
- Genomlida den tuffa vägen för att nå det roliga.
Jag är den sistnämnda.
Jag vet att jag är så jävla omogen. Men jag är såhär nu! Och låt mig bara få leka av mig då?
Det svåra för mig är bara att komma in på banan igen. Sen måste jag självklart bli upppskatta det minsta lilla steg åt rätt håll.
Men jag kommer aldrig nöja mig för tillfället. Det gör jag när jag beslutar mig för att åtegå till det bekväma.
